När vi var mindre delade vi en Marabou med varann och rodna när jag höll din hand,
Nu delar vi på ett Marlboro och jag kysser dig ibland.
Kärleken, framgången, misstagen, dom är många, det blir och fler.

Som tonåring har du ett mångkaraktäristiskt beteende till dina vänner och omgivning. Du väljer ofta att överflödigt uttrycka dina känslor, Du har en kärlek till det mesta och kanske inte riktigt förstår innebörden av vilka förhoppningar det ger när du besvarar någons förväntningar så fullständigt?
Men jag tror inte heller man skall förstå det i så ung ålder.

Utan man ska älska när till fället ges, för just det är livets stora mening,
- Att älska!

Det jag menar är att, du kan ena veckan bli förälskad i någon som precis lyft på hatten och blottat sitt namn när hon drar ditt hjärta i hamn. Men senare samma vecka ska hon resa vidare och kvar står du, med ett tungt ankare i hand. Men när du ser hennes buss från hållplatsen gå, kan du ganska snabbt släppa taget om ankaret. Släpp ankaret, men spara en länk från kättingen, ett minne, en byggsten i din nästa kärlek, när du väljer att sätta ankar med någon, har du tillräkligt med länkar på lager för henne dra till dig.